Sokkerflikkan

På tapeten här hemma har vi frågan, ska jag jobba i sommar eller ska jag vara hemma med familjen. Jag är lika sugen på att jobba som att vara hemma. Egentligen behöver jag inte jobba, ekonomin tillåter en lång sommar hemma tillsammans med barnen och Christopher. Men jag kanske bara ska jobba lite, förmiddagar är väl lagomt? Jag har redan jobb, hela sommaren. En lagom tjänst som innebär jobb under förmiddagen, 70%. Det är egentligen alldeles lagomt, då blir det hemma tid allt från 11/12 och framåt. Men det lockar precis lika mycket att bara vara hemma också. Om jag jobbar sparar vi på föräldradagar. Planen är att va hemma minst 1 och ett halvt år, sen ser vi vart vi kommit i livet. Om vi sparar sommaren kan vi förlänga tiden hemma. Magkänslan säger att jag inte vill ha Alba på dagis allt för tidigt. Hellst inte innan två år. Men vardagen ska ju gå ihop också. Jag tror jag kommer jobba, jobba sådär lagomt. Sådär lagomt så att det ändå fungerar att amma, sådär lagomt så jag ändå får mycket tid hemma med familjen. Eller är jag hemma och bara njuter. Vi får helt enkelt se. Skönt känns det iaf att slippa jobbstressen. Vi får helt enkelt göra det som känns bäst.