Sokkerflikkan

 

Det har snart gått en hel arbetsvecka för min del. Vilket innebär en hel hemmapappa vecka för Christopher. Det har hittills gått bra, ingen av oss var väl egentligen speciellt oroliga. Jag tyckte mer det kändes tråkigt att missa så mycket tid med flickorna. Man måste se det från synvinkeln att flickorna får mer tid med deras pappa, vilket är minst lika viktigt. Den själviska sidan av mig själv vill roffa åt mig alla föräldrardagara, jag vill mysa ner mig hemma och njuta av en fantastisk men otroligt krävande tid. Men jag tror det är nyttigt att kasta om rollerna. Så både Christopher får veta hur det är att vara hemma med allt ansvar. Likaså får jag känna hur det känns att släppa ansvaret hemma och fokusera på något annat. 

 

Det nya arbetet går bra om än lite läskigt. Läskigt på det viset att man har livsfarliga krafter alldeles för nära. I skarpt läge får inga misstag begås. Ett misstag kan nämligen innebära det sista man gör i livet. Det är läskigt, oerhört läskigt. Det är ögonblicken jag tänker på detta som jag börjar fundera över varför jag bytte bana egentligen. Men det är intressant och lärorikt, och jag måste erkänna att det stundvis är mer semester att jobba än att vara hemma i småbarnskaoset ;)